Idag är en sådan där dag, då det hade varit extra fint att ha dig här.
Jag förundras ofta över hur du, som bara är 18, kan vara klokare än majoriteten av mina jämnåriga vänner, och hur du kan förstå mig så perfekt att det ibland är väldigt kusligt.
Jag undrar hur det kom sig att du blev den enda jag kan prata rakt och ärligt med.

Vi dansar i samma takt.

Det känns fint att inleda bloggen med en kärleksförklaring till dig,
även om jag känner mig lite löjlig.